You are currently browsing the monthly archive for november 2009.
En rysktant, helt klart inköpt i Ryssland. Inte av mig, jag köpte den på Myrorna.
Vi har velat fram och tillbaka i flera månader nu om vad tusan vi ska bjuda på till förrätt. Sen kom jag på den lysande ideén att kolla upp lite olika restauranger i Stockholm för att se vad de serverar som förrätt.
En lysande idé. Grejen är bara att det finns så mycket att välja på. Men det låter jekligt fancy när man skriver var sakerna kommer från, så det ska vi också göra. Funderar lite på om jag ska börja göra det redan i veckan om jag ska laga mat till Cookie. ”Köttfärssås med köttfärs från ICA”.
Förrättstips i rubriken från Gondolen och Lux.
Idag firar vi advent och jag öppnar min första present i julkalendern
Julkalenderpresent! Jenjen utökar min starksås samling
Sen dricker vi glögg
Apelsinpyssel
Pyntning av balle
Från Etsy.
Igår träffade jag en av mina kompisar och åt sushi. Vi har inte setts på ett tag, men hon är sådär ni vet: man faller direkt in i sina roller för att man känner varandra så bra.
Och då kom jag på att med henne ville jag inte skicka det där brevet, jag ville ta det där och då. Så jag tog det där och då: jag har min första officiella brudtärna!
Finfia träffade jag när jag var tillsammans med mitt ex, hon är nämligen hans tvillingsyster. Konstigt kan tyckas, men det skiter jag i.
Finfia är en sån där som inte tar min skit, utan typ ignorerar mig tills jag blir snäll igen. Vi har bott tillsammans och hon klagade alltid på att jag inte stängde dörren när jag hade bajsat.
Hon är typ enååtti bredvid mina fjuttiga enåsexti. Vi har varit i Kroatien tillsammans. Hon gör grymma pepparkakshus. Hon är barnmorska och grym på det. Hon brukar tyda mina drömmar och heala mig fast jag säger att hon inte ska. Hon vet typ hur jag mår direkt när vi träffas. Hon kan möta mig på stan och bara ”har du ont i magen?” så har jag ont i magen. Hon är grym på drinkar och massage. Cookie gillar henne mycket, mycket. Ibland får hon tokryck och springer genom lägenheten och tjuter. Hon samlar på troll. Hon är fin, helt enkelt. Och vår brudtärna!
Håller på att somna på tunnelbanan vägen hem. Trötttrötttrött. Läser Hannas krönika i DN och är trött. Köper hämtpizza fast att jag inte gillar hämtpizza och cola i butiken bredvid. En sån där liten butik, ni vet, med världens trevligaste gubbe bakom, som även är nya posten, filmuthyrning, smågodisbutik, lill-ICA öppet till elva och lokalhäng.
Småbarnspappan framför svettas under tyngden av en tvååring. Han har köpt två lättöl, en liten snus som om en liten snus skulle vara bättre än en stor snus, och Barbie firar jul-hyrfilm. Hans femåring springer runt och vill ha det här pappa! Snälla! Och när kortet inte fungerar för honom flackar ögonen och jag ser framför mig hur hemmakaoset bryter ut när Barbie inte får fira jul. Hur mycket blir det? tröttfrågar jag och hivar fram mitt kort. Det blir nitti. Men jag får absolut inte betala och stresspappan lovar att komma tillbaka snart, snart.
Nöjd över min egen generositet vågar jag gå hem genom våldtäcktsparken. Ingen kan ge mig dålig karma nu.
Min mamma ringer och berättar att nu vill minsann inte pappa sjunga på vårt bröllop längre. För vi ska ju ha riktiga artister som sjunger, så då passar inte han längre.
Och jag orkar inte med det också, orkar inte dalta, att han ska bli gammal gubbskrutt och inte våga tävla med de yngre, för det är inte så vi vill ha honom. Vill han inte så skit i det då, men jag vill ju så gärna att han ska sjunga och vara den pappan som jag växt upp med, den som spottar i näven, står längst fram och sjunger högst och stoltast, inte den gubbskruttiga.
Så jag ger honom lite tid. Sen får han fan skärpa sig.
Den ”riktiga artisten”:
Kom hem vägen till tunnelbanan, väntade tie minuter på tåget, tåget kom, då gick jag hem igen. Jobba som en tok leder till magsår leder till mysdag hemma! Cookie har gett mig ett uppdrag idag och det är att sätta ihop en mapp med bilder som vi ska skicka till vår kompis illustratören. Jag älskar sådana uppdrag! Först ska jag bara sova nån timme.
Vi hade, un petite försent, förlovningsfest i helgen. Satan i gatan sånt baluns det blev! Klockan tre kom grannen och ringde på i flanellen och Cookie öppnade dörren med orden ”det är lite sent va?”. Det var sent. Ännu senare var det klockan fem, när de sista gästerna gick hem efter att ha stått och vinglat i vårt kök.
Jag älskar våra vänner. Så djävla, djävla mycket. De kommer göra att vårt bröllop blir finfint. Då pratar vi baluns.
På bilden: min finaste bästa kvinna. Min huvudbrudtärna. Eller vad det nu heter.
Vi hade tänkt skicka ut ett kort någon gång i februari (Cookie vill skicka det innan jul, jag tycker att det är lite väl tidigt och risky) att folk ska boka upp sig inför vårt bröllop. Vi skulle haft ett möte med kompis som är illustratör, men vi var för bakis fört. I alle fall så är det min nya grej nu att kolla på sådana här kort. Här kommer lite kort från det där landet Amerikat, som alltid går over the top, men ibland gör det bra.
vem ska annars se på mig 